Kenyafadder

Julhälsning December 2021 Läs mer... Rahab Chegges skola i Loitokitok Vi möts av höga röster som tränar alfabetet. När vi dyker upp i dörröppningen blir det först helt tyst, sen fnittras det lite. Barnen få hälsa oss välkomna. De får gå ut på rast så de kan stilla sin nyfikenhet på dessa vita som plötsligt kommit till deras skola.  Vi går ut och leker med dem. Vi tar en sväng med små grodorna men snart skrattar vi allihop när vi skuttar runt med barnen. De vill hålla oss i handen och trängs för att få vara nära. Bollarna vi hade med oss flyger runt i luften.Så ropar lärarna in oss allihop och vi får vara med om en show där barnen sjunger och läser verser både på swahili och engelska.Efter en timme lämnar vi skolan, och barnen går till köket för att få den första måltiden som består av en näringsrik välling. Senare ska de få majs och böngryta. Rahabs förskola består av tre klasser. En småbarnsklass typ dagis och två förskoleklasser. Man går alltså 2 år i förskoleklass innan man börjar klass 1. Det är populärt att gå i skolan och Rahabs förskola är mycket eftertraktad. Barnen får en bra undervisning, har en stor gårdsplan att leka på och får två mål mat under skoldagen som varar från kl 09-14. Rahab har barn till föräldrar som kan betala skolavgiften men också barn från fattiga familjer. Ibland kan de betala lite grand. Sen har fadderverksamheten 20 platser i skolan där det går barn från slummen. Det kostar 70 kr per månad att gå i Rahabs skola. Vill du hjälpa något barn?  Rahab är mycket driftig. Hon ser till att barnen inte hålls hemma, om de inte är sjuka förstås, och hon lyckas få in barnen som ska börja första klass att få gå för en engångssumma, alla 8 år. Det som kan tillkomma är uniformer som behöver förnyas ibland.

Utdelning av stickade gåvor från Sverige Utdelning av stickade gåvor från Sverige till behövande barn från slummen.

Jessies familj

Jag går genom slummens krokiga, leriga vägar. Skräp ligger i drivor och ruttnande växtrester ligger överallt. Avfallet är kastat överallt. Det stinker fränt. Här och där går hönor och krafsar bland allt skräp. Getter betar av det lilla gräs som försöker ta sig igenom smutsen. En råtta kilar snabbt över vägen och jag ryser, eftersom jag vet att den ohyran har smitta med sig. Rahab som förestår en förskola i summen och som gör ett heroiskt arbete bland alla fattiga här, tar med mig till en familj som jag länge velat träffa.

Vid ett tidigare besök här i staden har jag träffat, och gripits, av en liten flickas trasighet och sorgsenhet. Miriam! Hon hör till en liten familj som försöker överleva mot alla odds. Genom fadderverksamheten kunde hon få hela och rena kläder, få fortsätta skolan och få mat. Även hennes bror, Jessie, som är 13 år har fått hjälp att återgå till skolan efter att ha varit tvungen att sluta då familjen inte kunde betala skolavgiften. Nu går både Jessie, 13 år och Miriam 11 år i grundskolan och deras yngre bror David 5 år har börjat förskolan.

Deras mamma har HIV och även en mental svaghet som gör henne oförmögen att arbeta. Lilla David har också smittats av HIV. De bor i ett litet rum i en barack i slummen(se bild). Rummet har plats för en säng som täcker halva rummet. Resten av rummet innehåller krokar med säckar för deras få ägodelar. Det finns ingen elektricitet eller rinannde vatten. De är helt beroende av att man ger dem vatten. Utanför baracken (se bild) står ett litet plastsäckövertäckt krypin som är deras kök.

Jessie får ta helt ansvar för familjen. Han startar dagen med att se till att mamman och lillebror tar sina bromsmediciner, sen gör han i ordning te med mjölk och socker som är den vanliga frukosten i denna del av världen. Alla barn går till sin respektive skola. På eftermiddagen gör Jessie mat åt familjen, och på kvällen ska han se till att mamman och lillebror tar medicinen igen.

De har ingen försörjning utan är helt beroende av vad medmänniskor ger. Barnens skolgång understöds av centrumkyrkans fadderkassa, och faddrar har till viss del bidragit till deras försörjning med mat. Mest har Rahab bidragit med för deras uppehälle.  

Nu behöver vi någon/flera som kan åta sig att månatligt hjälpa denna lilla familj att överleva.

500 kronor/månad skulle göra en enorm skillnad. 

De behöver också få ett rum till då Jessie som nu är tonåring bör få sova i egen säng. 40 kronor kostar ett litet rum att hyra i månaden.

Kan du bara ge 100 kr är det en del i alla fall.

Postgiro: 475 61 54-3